Jag fick en kommentar med antydan på att jag håller fast vid det gamla och inte blickar framåt etc. Det är inte riktigt sant. Det är inte frivilligt som jag ältar detta utan det är en del av en sorgprocess, och när jag hade en annan man i mitt liv hade jag inga problem med att blicka framåt, tyvärr var det inte rätt man för mig men jag tvivlar inte på att kärleken finns. Jag har dock fullkomligt Obråttom med att hitta någon ny och jag vet ju även att den som lade kommentaren har haft 4 nya kärlekar detta året. Vi är olika helt enkelt :) 
 
 

Den här gick ju rakt in. Precis så! 
 
 
 
Får mig att tänka på konversationer som dessa
 
Augusti-17 och P hade precis varit på en 3veckor lång vandring och typ natten efter han kommit hem gick han ut och festade. 
Där satt jag, höggravid med en tvååring. 
MÅNGA gånger skulle jag ha lämnat före jag blev lämnad. 
 
 

Lördag

Usch vilken jobbig dag. Grått och jävligt & ångesten har bubblat inom mig varenda minut. 
Jag har fortfarande problem med att jag tänker på allt varje tyst stund. Det är en ofrivillig film som matas och det är så plågsamt. Väntar på att få tid hos en kurator, måste få hjälp nu med att komma förbi detta. 
 
Jag står inte ut vid tanken av att P gjorde allt för att jag var dålig eller vi ihop var kassa, och när jag får bekräftat (mer eller mindre) att det inte var så, står jag inte ut då heller. Jag står helt enkelt inte ut med att detta har hänt. Att han jag ville leva med började ligga med sin kollega och kastade bort mig (och barnen) som skräp. 
 
Jag kämpar så med att jag vill ha en bra relation med P nu, för barnens skull men även för min egen. När det gäller barnen enbart så går det ju, det är när alla spöken kommer upp som det blir knas. 
 
Det som är värst det är allt jag minns som var under tiden/bakom min rygg. Saker som sades och gjordes när han hela tiden hade henne vid sidan. Fruktansvärt! 
 
Mm så att, tuff dag idag, på den fronten.
Annars mysig dag med mina små ♡ 
 
 

Fredag

Oj oj, den här veckan.. 
Vi började med inskolning för Tyra. Hon älskar't! Så länge hon kan se mig :D men det kommer bli så bra. Tyvärr då så blev jag magsjuk på tisdag kväll :( båda barnen friska, eller vad jag trodde iaf, inte riktigt klok på om Tyra haft det. Men fick höra idag att det går magsjuka (och vattkoppor) över hela förskolan.  
Det var.. jätte hemskt! Men någon hjälp från universum måste jag ha fått för jag överlevde och det blev ingen katastrof med tanke på barnen. Jag började spy vid 22tiden och höll i stort sett på utan sömn fram till 2. Vid 3 vaknade Tyra så jag gick upp för att göra iordning hennes flaska. Höll såklart på att svimma där mitt i köket så fick bara skynda tillbaka till sängen och ligga där kallsvett.. Det har ju aldrig hänt tidigare men Tyra somnade om, utan flaska!! När jag hade samlat kraft gick jag upp och drack saft för att få upp sockret. 
Och spy lite till. Sedan ville tyvärr båda barnen upp kl5 och jag var inte klar med spyandet så det var bara till att låta Tyra stå bredvid. Hon skrattade mest, haha. 
 
Därefter var det nog värst. En HEL DAG hemma, utan sömn osv med två barn. Gah! Men, vi överlevde det också! Jag slumrade på soffan hela förmiddagen, tack och lov för barnanpassat hem ;) 
 
Igår orkade jag ta ut oss en stund och jag är symtomfri, men jag har fortfarande ont i magen och känner mig matt in emellan. Så imorse fick Harald komma till dagis igen men jag lät bli att fortsätta inskolningen med Tyra, det får bli på måndag igen. 
 
 I eftermiddags hade vi mormor'n här en stund och det är alltid guld ♡ 
 
Harald han utvecklas såå mycket nu, han blir så stor! Imorse ville han spontant måla en regnbåge och när han kom hem från dagis berättade han stolt att han hade fått en puss av sin kompis. Helt sjukt att man börjar pussas vid 3 dock :D haha 
(Jaa mamma jag minns vad jag höll på med på dagis) :P 
 
Jag såg ikväll att Tyras andra hand är på G nu, Tjoho! Det tar sin lilla tid :) 
Hon säger nu mamma, pappa, där, tack, hej och lampa. Tack och lampa är kanske dock bara jag som förstår då det är mer som Ack och Baba. 
 
☆☆☆
 

Torsdag

Sååå mycket älsk på dom här två! 
 

Söndag

Ni får ursäkta om ni tycker att jag ältar det här med min förlossningskomplikation haha, fast egentligen är det lite sorry, not sorry. Det är ju trots allt Min blogg :) 
 
Jag höll nämligen på att sortera papper igår och läste igenom journalen igen och såg nya saker som jag fick processa. 
 
Jag har ju skrivit att jag hade sådan enorm dödsångest före OP 2 eftersom att OP 1 var så omtumlande. Vad jag mindes och hade snappat upp var ju att jag förlorade mycket blod och vägen till uppvaket var lite sådär "lever jag eller är jag död". 
 
Nu läste jag att under OP 1 sjönk mitt systoliska tryck till 50. Det är alltså det övre i blodtrycksmätning och är när hjärtat drar ihop sig, jag ligger normalt på 120 i systoliskt tryck. Det var med andra ord läskigt lågt ett tag. 
 
Sedan står det att jag vid minst två tillfällen på uppvaket hade takykardi, (hjärtrusning). Samt att på uppvaket förlorade jag de sista 500ml blod av de 3L som jag förlorade sammanlagt. Sedan hade ju jag "normalt" avslag efter det. Jag fattar faktiskt inte hur jag kunde vara vaken. Eller att de skickade hem mig redan två dagar senare. 
 
Jag fattar däremot varför jag mådde som jag mådde månaderna efter. Både fysiskt och psykiskt. 
 
Varje gång jag tänker på det här och allt trauma som DET gav, så känner jag bara, alltså var otrogen och gör slut men inte efter något sånt! Inte efter att ens dotter nyss fötts och att mamman nästan dog. DET är det allra allra värsta. Jag tror bestämt att 2018 hade varit tufft utan all den skiten! 
 
Men även om jag är svag ibland och ledsen in emellan, så är jag så jävla stark! Inte ett dugg tacksam eller glad för erfarenheten men här är jag, stark och vid liv.  
 
 

Lördag

En dag av typ inget vettigt alls. Det är så skönt men ändå känns det fel på nåt sätt. 
Barnen är hos P och jag längtar efter dom, men det är gott med egentid. Jag har strosat i affär, sovit på soffan, gått promenad (i min takt!) och käkat godis. Bland annat :) 
 
Fick bild utav P på barnen som vanligt, är så tacksam för att han gör det, skickar bilder till mig, älskar att se alla 3 barnen ihop. Det är glädje och kärlek, sen blir jag ledsen i några sekunder och sen är det kärlek igen. Samuel har alltid varit en helt fantastisk storebror och när jag slutar vara ledsen över att de bara ses varannan helg nu så kan jag känna att det här är bra för honom. Han får träffa sin pappa och även ha sina saker för sig själv och på helgen kommer småsyskonen, det känns ändå som win. 
 
Och bara för att jag saknar dom, mina underbara knasbollar
 
 

RSS 2.0