Söndag

Tidigt igår körde jag barnen till P, vi möttes på Tanums köpcenter för en utav oss hade försovit sig.. höhö. När dom hade åkt iväg passade jag på att gå en runda därinne, trots att jag redan hade planerat in en tur till torp. Jag var inte hemma förrän vid 15, alltså många timmar  med shopping :) eller ja, mest runt-flummande i affärer. Det är något magiskt att gå själv i affärer att jag kan stå och glo på helt ointressanta saker. Rena semestern :D 
 
Resten av kvällen spenderade jag i soffan med Mimmi. Ena minuten saknade jag barnen, andra minuten njöt jag. P skickade sms om att Tyra ropade efter mig till och från, det var så väldigt bitterljuvt. Som hon pratar nu btw! Mamma, pappa, lampa, gurka, där, gott, hej, mjau.. är de ord jag kan komma på nu som hon säger :) 
Sedan fick jag även sms om att Samuel älskade julklappen från mig, så kul! Jag fick syn på ett par vantar med led lampor i fingrarna och kände direkt att det var något för honom. Men ändå tvekade jag och det tog mig flera veckor innan jag faktiskt beställde dom. Så det var skönt att dom blev succé ☆ 
 
Idag var en jobbig dag, just för att barnen inte var här passade jag på att ta hand om livsviktiga papper och annat fix och det resulterade i fet ångest som vägrade släppa. Inte förrän jag fick krama på barnen igen kändes det bra. 
Jag kan bli arg och frustrerad på ångesten, jag har snart haft den i 10år och jag accepterade tidigt att det är något jag får bära med mig resten av livet. Jag har med tiden lärt mig att hantera och inte bli rädd men det är omöjligt att hindra den att komma fram. När jag gick i KBT fick jag höra att jag tillhör de som samlar på sig allt i en ryggsäck och till slut blir det för tungt. Lite som bägaren som rinner över. Jag har hittills inte hittat ett sätt att plocka ur ryggsäcken så den inte blir full ;) 
Det absolut värsta med ångest är ju det fysiska som kommer med den. Idag hade jag dryga två timmar med tungt bröst/svårt att andas, hjärtklappning och skakiga händer. 
 
 
Imorgon har jag planerat att vi ska äta tacos och har jag tur får jag på barnen partyhattar, haha! Annars gör vi inget och går & lägger oss i vanlig tid. Mitt mission får bli att hålla koll på katten, hon har ju en tendens att fastna i träd.. 
 
Förra nyår ♡ 
 
Förr-förra nyår ;D
så sjukt, söta lilla Harald! Och bara veckor senare blev Tyra till. Kan fortfarande inte fatta att jag fick två barn så tätt, haha. Min syster fick två supertätt jag jag bah: "Så tätt skulle jag Aldrig skaffa!" Hennes barn är det 2 år och 6 månader emellan. Mina är 2 år och 2 månader :P 
 
 
 
Äntligen är det här året snart slut. Värsta året nånsin. Mama.nu har ett mamma-anpassat horoskop på deras hemsida, SPOT-ON! 
Jag ser fram emot att få bli Ellinor 3.0. 
Gott Nytt År ! 
 
 

Onsdag

I söndags kom dagen vi väntat hela veckan på, dags att åka till mormor'n och morfar'n! Dan före dopparedan och uppesittarkväll! Harald var lite väl konstig framåt kvällen men inget man kunde sätta fingret på förrän efteråt. Någon timme före bingolotto skulle mamma toppa mitt hår, och jäkla tur att hon (i stort sett) hann klart för rätt var det var så stod Harald (på deras ryamatta) och spydde :O snabbt som fan tog jag tag i honom och siktade på golvet där ingen matta låg och tjoho - kaskadspya! 
Sedan väntade vi och väntade på mer spya men det kom inte. Barnen nattades och vi vuxna hade uppesittarkväll. Vi fick ju ringa till syrran och säga att vi nu möjligtvis allihopa skulle ligga i magsjuka på självaste julafton så de bestämde sig för att inte komma. Det hade inte jag heller gjort så fullt förståeligt! 
Jag har årets hosta också, till råga på allt, så när jag väl gick och lade mig med barnen så hostade jag tills dom båda vaknade. Men men! Tyra somnade om efter välling och Harald spydde sedan varannan timme hela natten. Sen var han piggare på morgonen men ville absolut inte äta eller dricka. Han fick hög feber och låg mest & sov hela dagen. Vaknade när tomten kom osv. Sedan har det hållt på i omgångar, han har spytt ett par gånger till och från igår kväll & framåt har han haft diarré. 
Väldigt svårt att få i honom nåt och igår var jag orolig för uttorkning men idag har han druckit bra, och ätit något. 
 
Och det har varit såå synd om honom, men han har varit modig och duktig. Jag själv var ganska kaxig första dygnet och tänkte att det finns inte en chans att jag blir sjuk igen, men jag mådde piss över att förmodligen någon annan skulle bli det. Andra dygnet hade fortfarande ingen blivit sjuk men just när jag ville ropa hurra så spydde Harald igen och då började mitt psyke spöka så ungefär två gånger i timmen var jag bombsäker på att jag också skulle bli sjuk. Än sålänge ska man väl inte pusta ut men.. 
 
Jag är väldigt glad för att vi var hos mina föräldrar och även där vi skulle fira jul så att barnen inte märkte någon större skillnad på julafton. Glad för att vi var där för stöttning, hjälp och tvättmaskin. Den gick varm, särskilt när det började komma ur andra änden ;) 
 
Julklapparna blev succé och vi får se när vi kan träffa systerdotter så hon också kan få sina klappar. Maten var mums men mysigast var att få vara med mina barn & min mamma ♡ såhär första julen ensam. 
 
 

God Jul önskar Mimmi

 

Fredag

Vilken underbar fredag! 
Jag har varit på provjobb/intro på ett ställe där jag troligtvis kommer jobba som timvik. framöver. Det känns as bra! Tyras inskolning fick ju bli lite pang på men det har gått såå bra och alltså jag var så glad i eftermiddags. Först att få jobba och varit lite vuxen, om ni förstår :D och sen längta så jag nästan sprang in på dagis, för att möta en Tyra (och Harald) på strålande humör :) kvällen har varit supermysig ♡ 
Ikväll ville dom lägga sig samtidigt också vilket blev ännu mysigare. Jag läste godnattsaga intill Harald och Mimmi höll koll på Tyra som drack välling ;) 
 
♡♡♡ 
 
 

Måndag

 

Söndag

Det är ju såklart väldigt väntat och aningen roande att se hennes vän komma till räddning så jag ska ta och besvara dig här. 
 
Okej. Harald - Harry..  Det är lite som Elin och Elina. Alice och Alicia. Inte alls samma namn men jävligt lika. Men inte fan hade man kallat en Elina för Elin. Däremot kallas Harald för Harry. Och ja, just för att dom nu är syskon så är det ett ytterst märkligt beslut. Hon visste inte om det? Näänä. Precis som att hon inte visste om att Petter var förlovad (hon såg nog inte ringen) eller hade barn (konstigast eftersom hon fick hoppa in och jobba hans pass när jag födde våran dotter). 
 
 
 
 
 
 
 
 
"Jag visste inte" "Jag tänkte inte". Genomgående tema för den här tjejen. Det är snarare "Jag brydde mig inte". Och troligtvis samma nu.
 
Och ska man vara en hjärtlös bitch som inte bryr sig, då får man väl leken tåla. 
 
 

Lördag

Oj, vilken trafik det blev här idag 🤓
Mötte P imorse för att lämna över våra barn och han berättade att "hon den andra har kläckt". Exakt så, haha. Så jag sa grattis och frågade om hon fortfarande tänkte kalla pojken för Harry, och jodå. 
Det är väldigt märkligt att alla här i världen kan se varför det är fucked up, förutom hon. 
 
Men jaja. Vad mer har jag som kan vara av intresse för fröken? 
Lite tatueringsinspo? 
 
 På namnnappen.se kan du köpa namnade nappar. Såhär såg det ut 2015 när jag köpte Haralds AKA Harrys första nappar 
 
 
🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕
 
 

Jag fick en kommentar med antydan på att jag håller fast vid det gamla och inte blickar framåt etc. Det är inte riktigt sant. Det är inte frivilligt som jag ältar detta utan det är en del av en sorgprocess, och när jag hade en annan man i mitt liv hade jag inga problem med att blicka framåt, tyvärr var det inte rätt man för mig men jag tvivlar inte på att kärleken finns. Jag har dock fullkomligt Obråttom med att hitta någon ny och jag vet ju även att den som lade kommentaren har haft 4 nya kärlekar detta året. Vi är olika helt enkelt :) 
 
 

Den här gick ju rakt in. Precis så! 
 
 
 
Får mig att tänka på konversationer som dessa
 
Augusti-17 och P hade precis varit på en 3veckor lång vandring och typ natten efter han kommit hem gick han ut och festade. 
Där satt jag, höggravid med en tvååring. 
MÅNGA gånger skulle jag ha lämnat före jag blev lämnad. 
 
 

Lördag

Usch vilken jobbig dag. Grått och jävligt & ångesten har bubblat inom mig varenda minut. 
Jag har fortfarande problem med att jag tänker på allt varje tyst stund. Det är en ofrivillig film som matas och det är så plågsamt. Väntar på att få tid hos en kurator, måste få hjälp nu med att komma förbi detta. 
 
Jag står inte ut vid tanken av att P gjorde allt för att jag var dålig eller vi ihop var kassa, och när jag får bekräftat (mer eller mindre) att det inte var så, står jag inte ut då heller. Jag står helt enkelt inte ut med att detta har hänt. Att han jag ville leva med började ligga med sin kollega och kastade bort mig (och barnen) som skräp. 
 
Jag kämpar så med att jag vill ha en bra relation med P nu, för barnens skull men även för min egen. När det gäller barnen enbart så går det ju, det är när alla spöken kommer upp som det blir knas. 
 
Det som är värst det är allt jag minns som var under tiden/bakom min rygg. Saker som sades och gjordes när han hela tiden hade henne vid sidan. Fruktansvärt! 
 
Mm så att, tuff dag idag, på den fronten.
Annars mysig dag med mina små ♡ 
 
 

Fredag

Oj oj, den här veckan.. 
Vi började med inskolning för Tyra. Hon älskar't! Så länge hon kan se mig :D men det kommer bli så bra. Tyvärr då så blev jag magsjuk på tisdag kväll :( båda barnen friska, eller vad jag trodde iaf, inte riktigt klok på om Tyra haft det. Men fick höra idag att det går magsjuka (och vattkoppor) över hela förskolan.  
Det var.. jätte hemskt! Men någon hjälp från universum måste jag ha fått för jag överlevde och det blev ingen katastrof med tanke på barnen. Jag började spy vid 22tiden och höll i stort sett på utan sömn fram till 2. Vid 3 vaknade Tyra så jag gick upp för att göra iordning hennes flaska. Höll såklart på att svimma där mitt i köket så fick bara skynda tillbaka till sängen och ligga där kallsvett.. Det har ju aldrig hänt tidigare men Tyra somnade om, utan flaska!! När jag hade samlat kraft gick jag upp och drack saft för att få upp sockret. 
Och spy lite till. Sedan ville tyvärr båda barnen upp kl5 och jag var inte klar med spyandet så det var bara till att låta Tyra stå bredvid. Hon skrattade mest, haha. 
 
Därefter var det nog värst. En HEL DAG hemma, utan sömn osv med två barn. Gah! Men, vi överlevde det också! Jag slumrade på soffan hela förmiddagen, tack och lov för barnanpassat hem ;) 
 
Igår orkade jag ta ut oss en stund och jag är symtomfri, men jag har fortfarande ont i magen och känner mig matt in emellan. Så imorse fick Harald komma till dagis igen men jag lät bli att fortsätta inskolningen med Tyra, det får bli på måndag igen. 
 
 I eftermiddags hade vi mormor'n här en stund och det är alltid guld ♡ 
 
Harald han utvecklas såå mycket nu, han blir så stor! Imorse ville han spontant måla en regnbåge och när han kom hem från dagis berättade han stolt att han hade fått en puss av sin kompis. Helt sjukt att man börjar pussas vid 3 dock :D haha 
(Jaa mamma jag minns vad jag höll på med på dagis) :P 
 
Jag såg ikväll att Tyras andra hand är på G nu, Tjoho! Det tar sin lilla tid :) 
Hon säger nu mamma, pappa, där, tack, hej och lampa. Tack och lampa är kanske dock bara jag som förstår då det är mer som Ack och Baba. 
 
☆☆☆
 

Torsdag

Sååå mycket älsk på dom här två! 
 

Söndag

Ni får ursäkta om ni tycker att jag ältar det här med min förlossningskomplikation haha, fast egentligen är det lite sorry, not sorry. Det är ju trots allt Min blogg :) 
 
Jag höll nämligen på att sortera papper igår och läste igenom journalen igen och såg nya saker som jag fick processa. 
 
Jag har ju skrivit att jag hade sådan enorm dödsångest före OP 2 eftersom att OP 1 var så omtumlande. Vad jag mindes och hade snappat upp var ju att jag förlorade mycket blod och vägen till uppvaket var lite sådär "lever jag eller är jag död". 
 
Nu läste jag att under OP 1 sjönk mitt systoliska tryck till 50. Det är alltså det övre i blodtrycksmätning och är när hjärtat drar ihop sig, jag ligger normalt på 120 i systoliskt tryck. Det var med andra ord läskigt lågt ett tag. 
 
Sedan står det att jag vid minst två tillfällen på uppvaket hade takykardi, (hjärtrusning). Samt att på uppvaket förlorade jag de sista 500ml blod av de 3L som jag förlorade sammanlagt. Sedan hade ju jag "normalt" avslag efter det. Jag fattar faktiskt inte hur jag kunde vara vaken. Eller att de skickade hem mig redan två dagar senare. 
 
Jag fattar däremot varför jag mådde som jag mådde månaderna efter. Både fysiskt och psykiskt. 
 
Varje gång jag tänker på det här och allt trauma som DET gav, så känner jag bara, alltså var otrogen och gör slut men inte efter något sånt! Inte efter att ens dotter nyss fötts och att mamman nästan dog. DET är det allra allra värsta. Jag tror bestämt att 2018 hade varit tufft utan all den skiten! 
 
Men även om jag är svag ibland och ledsen in emellan, så är jag så jävla stark! Inte ett dugg tacksam eller glad för erfarenheten men här är jag, stark och vid liv.  
 
 

Lördag

En dag av typ inget vettigt alls. Det är så skönt men ändå känns det fel på nåt sätt. 
Barnen är hos P och jag längtar efter dom, men det är gott med egentid. Jag har strosat i affär, sovit på soffan, gått promenad (i min takt!) och käkat godis. Bland annat :) 
 
Fick bild utav P på barnen som vanligt, är så tacksam för att han gör det, skickar bilder till mig, älskar att se alla 3 barnen ihop. Det är glädje och kärlek, sen blir jag ledsen i några sekunder och sen är det kärlek igen. Samuel har alltid varit en helt fantastisk storebror och när jag slutar vara ledsen över att de bara ses varannan helg nu så kan jag känna att det här är bra för honom. Han får träffa sin pappa och även ha sina saker för sig själv och på helgen kommer småsyskonen, det känns ändå som win. 
 
Och bara för att jag saknar dom, mina underbara knasbollar
 
 

RSS 2.0