Tisdag

Idag är det 1 år sedan vi fick veta att jag var gravid. Fortfarande väldigt roande att tänka på allt där omkring. Och igår blev Tyra 4 månader :) det kan hända mycket på 1 år. Undrar hur livet ser ut 1 år framöver..
Jag tror och hoppas att jag(vi) bor i Ua.
 
Idag ser jag väldigt ljust på framtiden men det pendlar ju. Har börjat planera hur mitt framtida hem ska se ut, möbelmässigt iaf och råkade visst köpa ett soffbord igår. Jag lämnar kvar mycket här som räknas som mitt men det är ju möbler jag köpt för att passa in i detta hemmet. Jag har köpt mig en kaffekokare också, för den är Petters. 
Vad jag behöver, som jag inte vet hur det kan se ut förrän jag har en lgh är ett matbord med stolar, en tv-bänk.. Ah. Och så vill jag ha ett fint vitrinskåp då jag lämnar kvar det vi har här.. Men vissa saker är ju viktigare än andra. 
Jag älskar ju sånt här, att planera och organisera. 
Kan hitta lite glädje i det materiella, att få inreda något nytt osv. 
 
 

Söndag

Det är så märkligt för man tror att man sitter med "övertaget". Den man lever ihop med bidrar inte med vad den bör göra så man försöker gång på gång att få situationen bättre. Till slut ska väl personen förstå?? 
Nä. Till slut så tröttnar personen på tjatet. Alltså suck. 
Det är ju i de stunderna som jag känner att jag är värd mer. Jag är värd en partner som faktiskt är 50% med i förhållandet. 
Men när man hamnar i den änden jag är i nu, dvs den där man blir dumpad, så börjar hjärnan med något slags överlevnadsblaha och jag kommer hela tiden på mig själv med att försöka kompromissa med mig själv. Måste jag verkligen begära att han ska vara hemma? Måste jag verkligen tycka att han ska hjälpa till? 
Och så glorifierar man allt genom att bara tänka på hur bra det är, när det är bra. 
Och jag menar 5år och 2barn, vi har haft måånga fina & bra stunder. 
 
Denna helgen började bra och gick väldigt bra tills jag kände, vafan händer? Vi lever precis som vanligt. Har samma upplägg, samma samtalsämnen, gör samma saker. Men vi rör inte varandra. För vi är ju inte ihop. 
Vilken plågsam sak att bli påmind om stup i kvarten. När man är på väg fram för att krama om snabbt, eller ge en puss. Näh just det. 
 
Så det blev ett till snack och sedan var min tårkran på och jag har grinat mig helt trasig, samtidigt som jag hela tiden fått stoppa då Harald eller Samuel har velat visa mig något. Bästa stunden var när jag fick duscha och grina ifred. 
För hur jag än tycker tänker och känner så är jag verkligen hjärtekrossad. Helt förtvivlad. Jag önskar så att det fanns en snabbare väg i detta. 
 
Vi måste ju komma ifrån varandra. Jag har mailat varenda hyresvärd med mailadress, sökt allt som går att söka och har alla trådar ute, i Uddevalla. 
Och ikväll kläcker P: Men.. Kan du inte tänka dig att bo kvar här(i Std) då, för barnens skull? 
 
För barnens skull borde jag stanna här. Och jag har ju en fast tjänst här, ska jag kasta bort den för något ovisst? 
Men för min egen skull vet jag att jag borde flytta. Och jag tänker att barnen mår bäst av en glad mamma.. 
Men även om jag skulle vara ensam här, så skulle jag ha mitt jobb och P skulle kunna ha/träffa barnen oftare. 
Gud jag vet inte.
 

Torsdag

Ni är många som hör av er och bryr er, det känns fantastiskt! 
Det är tufft som fan här men det blir lättare för varje dag. Nu har vi iofs fått mycket utrymme, det är egentligen Samuelvecka men vi fick ändrat lite då jag inte vill att alla ska vara här samtidigt. Nu funkar inte det i längden så imorgon kommer både P och S att vara här fram till måndag. P kommer sova på soffan men hela dagarna måste man ju interagera. Vi är iofs inte ovänner, det är bara extremt jobbigt. Dels är det inte mitt val så mitt hjärta är itu och dels måste man hålla upp en fasad för barnen. Harald har fått se många tårar den senaste veckan och det gör ont, samtidigt som man inte ska vara rädd för känslor. Men jag vill ju inte oroa honom. 
Blir det för jobbigt så åker jag & Tyra till mamma resterande helg. 
 
Från början sa vi att jag skulle bo kvar i lägenheten och när barnen blivit äldre skulle jag "få lov" att flytta/ta med dom till Uddevalla. Nu är det sagt att jag får flytta med dom direkt så jag letar frenetiskt efter en lgh i Ua. Här redan sökt 5st men tror inte på nåt då jag vet om den stora bostadsbristen som är. 
 
Jag är såklart livrädd för att P ska ändra sig i den frågan. Utan en underskrift från honom får jag inte ta barnen ur kommunen. Och utan honom vill jag inte bo kvar här. Jag har varit nog ensam här.
 
Det är svårt att inte låta tankarna vandra iväg till allt som inte blir nu. Hur våra barn ska växa upp på ett annat sätt än vad jag(vi) tänkt. Och även fast jag allra helst vill flytta tillbaka till Ua känns det superläskigt! Svårt att förklara men det är väl hela grejen att vara ensamstående, på riktigt. 
 
Jao.. Märklig start på året. Eller ja allt med detta är väldigt märkligt. Att vi för bara två månader sedan firade 5 år och konstaterade att ingen utav oss varit ihop med någon så länge tidigare. Att vi för snart 4 månader sedan fick vår dotter. Herregud. Ah men sorg är väl temat liksom. Samtidigt så är jag så jävla glad och tacksam för mina barn. Dom är verkligen allt! 
 
 

Fredag

När jag bloggade sist hade jag ingen aning om att mitt nästa inlägg skulle handla om detta.
Jag har ju inte stuckit under stolen med att jag & P haft det motigt. Dock var jag inte alls beredd på att det skulle ta slut. Jag trodde att han skulle kämpa mer, men han gav upp.
Vi får väl se vad som händer i framtiden men när man har kommit till den här punkten är det svårt att vända. 
 
Det är väldigt mycket sorg just nu. Vi har som sagt haft det tufft men jag har ju velat vara med honom. Jag har kämpat mig blå för att jag älskar honom. 
Sedan känns det ju oerhört sorgligt med tanke på barnen. Bara tur att dom är så små. 
 
Vi får ta en dag i taget. Han är iväg nu till ett annat land (som vanligt) och sedan åker jag & barnen till mamma i några dagar. Hoppas verkligen att allt kan gå smidigt framöver. 
Det känns som att jag har världens jävla berg att bestiga.. 
 
 

Onsdag

 
Se där. Jag var inte ens medveten om att jag hade tagit på min dotter just ett sådant huvudband som jag absolut inte skulle göra. Tur mamma håller koll på mig ;) 
 På tal om mamma så lade hon upp ett gammalt foto på Facebook häromdagen och jag såg genast både mig själv och mina barn i hennes barnansikte :) skulle haft en bättre bild på mig men visst ser man en röd tråd? 
♡♡♡♡
 

Måndag

Igår kväll tittade jag på förlossningsprogram på tv, har knappt gjort det sedan Harald kom. Kollar sällan på annat än Barnkanalen sen Harald kom 😂
Men före jag själv födde kollade jag gärna på sånt med lite skräckblandad förtjusning. Nu är det ju bara häftigt och man känner ju igen mycket/kan relatera. 
 
En sak slog mig som jag inte tänkt på tidigare. Man har ju hört en eller fem kvinnor som berättat om deras förlossningar och pratat om "trycket" nedåt (alltså när det är dags att börja krysta) som dom har kopplat till att behöva skita? Visst? För mig har det trycket kommit lika tydligt båda gångerna (så epiduralen tog inte bort det) och jag har vetat exakt vad det varit båda gångerna. Inte en chans att jag skulle missförstå det som att plötsligt bli bajsnödig?? Haha nej nej! 
Det är ju ett tryck som om en bebis närmar sig din slida/öppning, bäst beskrivet 😜
 
Med Harald stod jag upp och fick plötsligt väldigt svårt för att stå stilla, liksom började halvt hoppa omkring "NU kommer han, ring på dom!!" 
Med Tyra låg jag och ålade i sängen, redan panikslagen av smärtan jag JU INTE skulle känna, och som om någon tryckt på en knapp: Bam! "Faaan NU kommer hon!"
Haha jag var så jävla arg över vetskapen att jag skulle få krysta ut henne utan smärtlindring. 
 
Sedan var ju krystarbetet olika. Med Harald höll jag på i 30min varpå dom klippte mig för att få ut honom snabbare. Med Tyra krystade jag i 10min och hon kom ut som en tvål 😄 plopp! 
 
Med Harald fick jag känna på huvudet när det nästan var ute, något jag hade sagt före att jag inte ville men verkligen uppskattade i stunden. Med Tyra hade jag sagt att jag ville ta emot henne, med enda erfarenheten av en lugn och panikfri krystning... Pöh. Jag krystade fint men däremellan skrek jag och drog i Petter 😆 fanns inte på kartan att jag skulle sådär fint och fridfullt föda fram henne i mina händer. 
 
Titta här, så coolt 🤗
Fl med H överst
 
P har lyckats fånga nästan identiska ögonblick 😀
 
 

Fredag

Herregud dessa ungar driver mig helt vansinne med deras jäkla matvägran hit och dit. Men ibland är dom bra mysiga ♡ 
 

Torsdag

Hallåå..
Barnen följer inte manus idag 😝 jag brukar alltid lägga Harald för vila när det är dags/Tyra är med på att sova. Även idag. Problemet var att just när jag & Tyra hade somnat (samsover på dagen) ropade Harald. Han hade inte kunnat somna för det var kiss i blöjan. Ja suck, vi har ju lite smått påbörjat potträningen men han är inte där än så att han kan säga till i förväg, men han är extremt medveten om när han kissar/har kissat. Han vill byta blöja direkt nu. Jaja. Jag fick ju lägga ifrån mig Tyra och byta på Harald. Sedan somnade han. Tyra däremot hade blivit pigg och tänkte icke sova mera. Men till slut ville hon ingenting vilket skapade skrikfest.. Varpå Harald såklart väcktes. 
Nu sover Tyra (i bärselen) och jag hinkar kaffe. Harald är mellangrinig men som tur är har vi största storebror hemma idag. Han är sjuk. Om P vabbar? Nej nej. Ellinor tar alla barn. Jämt. #baralitebitter 
 
Övrig bitterfittstatus.. Min hy har ballat ur  t o t a l t. Tack hormonspiralen ☹ 
Mitt hår goes bananas precis som sist vid den här tiden (3-4 månader efter förlossning/avslutad graviditet, kroppen kommer ikapp). Jag måste klippa av det. Har jag råd? Ne. 
 
På plussidan: Harald blir sakta frisk efter några dagar med feber. Tyra har fått byta ersättning från Semper till Nan och vi håller tummarna för att det ska hjälpa. Ibland vräker hon i sig och ibland vägrar hon. Verkar fortfarande vara humörbaserat men med Semper blev hon lite väl sur i magen (gissar jag). 
Fre-sön är P ledig. Hade jag kunnat lämna Tyra hade jag dumpat alla ungar och stuckit nånstans så han fick känna på småbarnslivet ordentligt. 
Det har varit lite väl mycket det sista som ni märkt. Och än är det inte färdigt för nästa helg åker P till Frankrike. Men sen får han reda upp sin situation. Bannemig. 
 
Jag jämförde bilder på Harald och Tyra igår och dom är inte lika lika.. Varandra längre 😄 eller? 
 
 
 

Fredag

Sedärja. Trots en kass natt har P ändå varit ledig idag så jag är glad :P vi har haft ett bra (nödvändigt "så-här-gör-vi-för-att-Ellinor-inte-ska-bli-knäpp) snack ;) 
Sedan fick jag tid för kaffe och tjööt med nyfunnen vän ☆ 
 
Jag fick komma till BVC igår och vägt & kollat lilltjejen som flörtade med allt och alla.
Nu måste jag bara flika in att min telefon autocorrectade från flirt till flört. Skriver man med Ö nu för tiden? :D 
Hon har inte gått ner i vikt och följer sin kurva perfekt, och eftersom humöret även var på topp så tyckte bvc att vi ska avvakta.
Jag har kommit fram till ett ganska effektivt sätt att få i henne mat, då jag insåg att på natten äter hon helt OK. 
Så jag ger henne mat när hon har somnat. Men är det större portion än 60ml så sätter hon stopp. Jösses. 
Provade gröt för andra gången idag och hon verkar tycka om det. Bara så svårt att äta haha, funkar bäst om hon får suga på skeden men det tar ju en mindre evighet. 
 
Jag läste i appen att hon är i 3e utvecklingsfasen och den kan innebära sämre aptit så jag hoppas att det bara är nåt sånt. 
 
Hon fick även sin 3månaders vaccinering igår, inga problem alls, precis som Harald. Så skönt. Det är skrik i en sekund och sedan är det glömt och aldrig någon feber efteråt *peppar peppar* 
 
Om något så har hon varit lite kinkig idag men det kan ju lika gärna vara hunger. Fan vad frustrerande det är ändå, hon är hungrig men ska bara inte äta. (!) 
 
Imorgon kommer en dag som jag sett fram emot mycket! Harald ska få gå och se Babblarna-föreställningen ♡ 
Den gick ju i somras men jag ville inte ge mig på, höggravid, det scenariot och dessutom var ju närmast i Ua så det kändes blä.
Men imorgon är det här i Strömstad och Harald ska gå med sin favorit - mormor :) 
Han är väl inte lika frälst av Babblarna längre (herregud det fanns inget annat för ett år sedan) men bara det att gå på teater för första gången är ju guld värt.
 
Att jag inte går med är pga Tyra. P jobbar och blablabla. Sedan gynnar det nog Harald att uppleva något sådant utan mig då han är jätte blyg och lite rädd av sig och min närvaro brukar bara förvärra saker. Jag är lite orolig för att han ska bli förtvivlad och typ.. inte överleva utan min tröst haha, mamma-tänk. Men överlag känns det fantastisk kul och jag hoppas dom båda får en fin upplevelse ♡ 
 
Harald sötrompa - Tyra sötrompa 
 
Har jag sagt att jag är rik? 
 
 

RSS 2.0