Jag fick en kommentar med antydan på att jag håller fast vid det gamla och inte blickar framåt etc. Det är inte riktigt sant. Det är inte frivilligt som jag ältar detta utan det är en del av en sorgprocess, och när jag hade en annan man i mitt liv hade jag inga problem med att blicka framåt, tyvärr var det inte rätt man för mig men jag tvivlar inte på att kärleken finns. Jag har dock fullkomligt Obråttom med att hitta någon ny och jag vet ju även att den som lade kommentaren har haft 4 nya kärlekar detta året. Vi är olika helt enkelt :) 
 
 

Den här gick ju rakt in. Precis så! 
 
 
 
Får mig att tänka på konversationer som dessa
 
Augusti-17 och P hade precis varit på en 3veckor lång vandring och typ natten efter han kommit hem gick han ut och festade. 
Där satt jag, höggravid med en tvååring. 
MÅNGA gånger skulle jag ha lämnat före jag blev lämnad. 
 
 

Lördag

Usch vilken jobbig dag. Grått och jävligt & ångesten har bubblat inom mig varenda minut. 
Jag har fortfarande problem med att jag tänker på allt varje tyst stund. Det är en ofrivillig film som matas och det är så plågsamt. Väntar på att få tid hos en kurator, måste få hjälp nu med att komma förbi detta. 
 
Jag står inte ut vid tanken av att P gjorde allt för att jag var dålig eller vi ihop var kassa, och när jag får bekräftat (mer eller mindre) att det inte var så, står jag inte ut då heller. Jag står helt enkelt inte ut med att detta har hänt. Att han jag ville leva med började ligga med sin kollega och kastade bort mig (och barnen) som skräp. 
 
Jag kämpar så med att jag vill ha en bra relation med P nu, för barnens skull men även för min egen. När det gäller barnen enbart så går det ju, det är när alla spöken kommer upp som det blir knas. 
 
Det som är värst det är allt jag minns som var under tiden/bakom min rygg. Saker som sades och gjordes när han hela tiden hade henne vid sidan. Fruktansvärt! 
 
Mm så att, tuff dag idag, på den fronten.
Annars mysig dag med mina små ♡ 
 
 

Fredag

Oj oj, den här veckan.. 
Vi började med inskolning för Tyra. Hon älskar't! Så länge hon kan se mig :D men det kommer bli så bra. Tyvärr då så blev jag magsjuk på tisdag kväll :( båda barnen friska, eller vad jag trodde iaf, inte riktigt klok på om Tyra haft det. Men fick höra idag att det går magsjuka (och vattkoppor) över hela förskolan.  
Det var.. jätte hemskt! Men någon hjälp från universum måste jag ha fått för jag överlevde och det blev ingen katastrof med tanke på barnen. Jag började spy vid 22tiden och höll i stort sett på utan sömn fram till 2. Vid 3 vaknade Tyra så jag gick upp för att göra iordning hennes flaska. Höll såklart på att svimma där mitt i köket så fick bara skynda tillbaka till sängen och ligga där kallsvett.. Det har ju aldrig hänt tidigare men Tyra somnade om, utan flaska!! När jag hade samlat kraft gick jag upp och drack saft för att få upp sockret. 
Och spy lite till. Sedan ville tyvärr båda barnen upp kl5 och jag var inte klar med spyandet så det var bara till att låta Tyra stå bredvid. Hon skrattade mest, haha. 
 
Därefter var det nog värst. En HEL DAG hemma, utan sömn osv med två barn. Gah! Men, vi överlevde det också! Jag slumrade på soffan hela förmiddagen, tack och lov för barnanpassat hem ;) 
 
Igår orkade jag ta ut oss en stund och jag är symtomfri, men jag har fortfarande ont i magen och känner mig matt in emellan. Så imorse fick Harald komma till dagis igen men jag lät bli att fortsätta inskolningen med Tyra, det får bli på måndag igen. 
 
 I eftermiddags hade vi mormor'n här en stund och det är alltid guld ♡ 
 
Harald han utvecklas såå mycket nu, han blir så stor! Imorse ville han spontant måla en regnbåge och när han kom hem från dagis berättade han stolt att han hade fått en puss av sin kompis. Helt sjukt att man börjar pussas vid 3 dock :D haha 
(Jaa mamma jag minns vad jag höll på med på dagis) :P 
 
Jag såg ikväll att Tyras andra hand är på G nu, Tjoho! Det tar sin lilla tid :) 
Hon säger nu mamma, pappa, där, tack, hej och lampa. Tack och lampa är kanske dock bara jag som förstår då det är mer som Ack och Baba. 
 
☆☆☆
 

Torsdag

Sååå mycket älsk på dom här två! 
 

Söndag

Ni får ursäkta om ni tycker att jag ältar det här med min förlossningskomplikation haha, fast egentligen är det lite sorry, not sorry. Det är ju trots allt Min blogg :) 
 
Jag höll nämligen på att sortera papper igår och läste igenom journalen igen och såg nya saker som jag fick processa. 
 
Jag har ju skrivit att jag hade sådan enorm dödsångest före OP 2 eftersom att OP 1 var så omtumlande. Vad jag mindes och hade snappat upp var ju att jag förlorade mycket blod och vägen till uppvaket var lite sådär "lever jag eller är jag död". 
 
Nu läste jag att under OP 1 sjönk mitt systoliska tryck till 50. Det är alltså det övre i blodtrycksmätning och är när hjärtat drar ihop sig, jag ligger normalt på 120 i systoliskt tryck. Det var med andra ord läskigt lågt ett tag. 
 
Sedan står det att jag vid minst två tillfällen på uppvaket hade takykardi, (hjärtrusning). Samt att på uppvaket förlorade jag de sista 500ml blod av de 3L som jag förlorade sammanlagt. Sedan hade ju jag "normalt" avslag efter det. Jag fattar faktiskt inte hur jag kunde vara vaken. Eller att de skickade hem mig redan två dagar senare. 
 
Jag fattar däremot varför jag mådde som jag mådde månaderna efter. Både fysiskt och psykiskt. 
 
Varje gång jag tänker på det här och allt trauma som DET gav, så känner jag bara, alltså var otrogen och gör slut men inte efter något sånt! Inte efter att ens dotter nyss fötts och att mamman nästan dog. DET är det allra allra värsta. Jag tror bestämt att 2018 hade varit tufft utan all den skiten! 
 
Men även om jag är svag ibland och ledsen in emellan, så är jag så jävla stark! Inte ett dugg tacksam eller glad för erfarenheten men här är jag, stark och vid liv.  
 
 

Lördag

En dag av typ inget vettigt alls. Det är så skönt men ändå känns det fel på nåt sätt. 
Barnen är hos P och jag längtar efter dom, men det är gott med egentid. Jag har strosat i affär, sovit på soffan, gått promenad (i min takt!) och käkat godis. Bland annat :) 
 
Fick bild utav P på barnen som vanligt, är så tacksam för att han gör det, skickar bilder till mig, älskar att se alla 3 barnen ihop. Det är glädje och kärlek, sen blir jag ledsen i några sekunder och sen är det kärlek igen. Samuel har alltid varit en helt fantastisk storebror och när jag slutar vara ledsen över att de bara ses varannan helg nu så kan jag känna att det här är bra för honom. Han får träffa sin pappa och även ha sina saker för sig själv och på helgen kommer småsyskonen, det känns ändå som win. 
 
Och bara för att jag saknar dom, mina underbara knasbollar
 
 

Onsdag

Alltså om ni inte har appen timehop så går ni ju miste! Idag fick jag upp att det var 4 år sedan jag tog ett graviditetstest och det visade att jag var gravid. Det är ett så fint minne som jag alltid ska bära med mig. Tycker absolut att man är en version före barn och en efter, och det är så nostalgiskt att tänka tillbaka på den stunden,  när man precis börjat bära på ett liv. 
 
Fick även upp en video på bebis Harald. Shit, det är nästan så att jag blir bebissugen haha! Skulle SÅ gärna uppleva vissa bitar igen. Att planera och få plus på stickan. Första halvan av graviditeten samt första sparkarna. Och sen bebisgos. Mmmm bäsis! 
Men nej. Resten vill jag inte göra om! 
 
Jag är så fruktansvärt tacksam för mina barn, dom är så himla himla bäst! Dom hittar varandra mer och mer och skapar ett så otroligt starkt band, väldigt häftigt att se :) 
 
♡♡♡
 
 

Tisdag

Woho wehey, vi slapp bli magsjuka! Såhär i efterhand tänker jag att det kan ha varit ett virus som satt sig i magen på honom. Han spydde bara en gång och det kom inget på andra hållet. Men man vet ju aldrig! Nu är vi friska iaf! 
 
Det verkar ha löst sig/ lugnat ned sig med P också så han får barnen till helgen. Fr.o.m. nu kör vi båda barnen varannan helg, lördag-söndag. Så får vi se när Tyra är redo för hel helg. 
 
Tyra börjar ju dagis nästa vecka, så spännande! 
 
Jag var på vårdcentralen igår och det här är så jäkla störigt! Jag har haft besvär där nere sedan förlossningen och frågat både en och två barnmorskor men svaret har alltid varit att det är normalt och så är det när man har fött barn. Men så skrev jag i ett forum och frågade om någon visste vad det kunde vara och direkt fick jag tipset om  "vaginal bakterios". Så jag provade först en kur för att få balans i ph-värdet men det hjälpte inte så jag gick alltså till VårdC. 
Läkaren fnös och ifrågasatte varför jag trodde att jag har b-v, och "Det låter icke! som detta. Suck-pust-stön men okej, jag undersöker dig".
 
Det tog inte särskilt lång stund förrän läkaren kom fram till att det var just precis vad jag har. Liksom på riktigt, varför gör läkare så? Skulle jag för skojs skull sitta där i gynstolen? Gah! 
 
Det här roliga ska ju behandlas men det var ingen positiv prognos. "Det kan försvinna eller så gör det inte det, och då får du leva med det". Jag frågade vad som orsakat det, om det hängde ihop med förlossningen eftersom besvären kom där efter. "Ja, om du åt antibiotika?". Mm. Jag åt ju inte lite antibiotika heller med tanke på blodförgiftningen. Så tydligen har det rubbat balansen totalt down stairs. 
 
Jag har sagt det förr, det är inte bara till att göra & föda barn liksom :| 
 
På tal om antibiotika såg jag en intressant lapp på VårdC som alla borde känna till. Vi ska ju äta så lite antibiotika som möjligt! 
 
"När kan antibiotika hjälpa"
 
 

Lördag

Håhå jaja.. Igår kväll ville Harald inte äta och hade ont i magen. Så jag väntade hela natten på att han skulle börja spy. Men så kom morgonen och han verkade frisk. Han sa att det inte gjorde ont i magen och han ville äta. Vi hann sätta oss vid bordet, sedan kom det. 
 
Uff. Det här är ju min värsta mardröm. Så det blir inga roliga dygn framöver oavsett om jag blir sjuk eller inte, jag får sån förväntans ångest. 
 
Men vi får se. Jag använder munskydd när jag hanterar spyor, haha! Harrymannen är pigg och feberfri och verkar mest tycka att det var skönt att bli av med det onda i magen. Frågan är bara när man ska våga ge honom någon fast föda.. 
 
Blä, vi som skulle ha en supermysig dag! Vi skulle baka pepparkakor med syster & systerdotter. Och imorgon skulle vi varit på kalas. Suck. Men värst är ändå att jag eventuellt måste gå igenom det jag hatar allra mest, samtidigt som jag ska ta hand om två små. 
 
Wish me luck!
 

Torsdag

Usch. Skulle behöva sätta mig ikväll och djupandas, näst intill meditera. Känner hur tight det är över bröstet, för mkt ytandning det sista. Fööör mycket tungt! 
Veckan började med en dispyt med barnens pappa som ledde till att jag inte kommer skicka barnen till honom något mer framöver. Känner inte att jag kan gå in på detaljer där men summan av kardemumman är ju föga förvånande att han är en jubelidiot. 
 
Sen går det framåt med Harald och specialpedagogen, fick en liten update idag så jag har bland annat bokat tid på bvc för han ska få en remiss till logoped. Hans sjungande prat är tydligen något som ska tränas bort. För min del känns det lite som, vadå måste man vara perfekt och spikrak, men kanske de som är kunniga vet mer än jag. Nästa sak är att han fastnar på vissa saker och det KAN vara något. Jag själv har bara sett det som en knasig egenskap. Det är så svårt att inte ha kunskap kring ämnet för jag vet ju inte vad som bara är söta idéer eller faktiska.. Jag skriver avvikelser i brist på bättre ord, ni förstår säkert vad jag menar. 
 
Jag blir så nedstämd av detta och det är enbart för att jag vill inte att han ska uppleva hinder eller motgångar. Han är världens goaste, roligaste smartis och det handlar inte alls om att jag ska se honom annorlunda. 
 
Jag tror att när man får veta mer får man även mer att oroa sig för. Som om man inte orkar sig nog som mamma.. 
 
 

Söndag

 Tadaa
 
"Så tokigt"sa Harald när han kom hem :D
Han har varit utan napp i 1 vecka nu så till veckan ska vi åka och lämna napparna till kaninerna (Emaus) :) 
Först sa vi att jultomten skulle få dom, men han vet inte riktigt vem det är haha. Sedan sa vi tigrarna (Nordens Ark) men så är han lite rädd för dom :P så kaninerna är han helt med på! "Och kanske grisarna också" sa han när jag förklarade att kaninbebisarna behöver nappar. 
♡ 
 
 

Lördag

Härlig, lång dag! Tog en skogspromenad med syrran, och våra bebisar. Hennes är dock en enorm rottis men ändå en bebis ;) 
När dom sedan sov passade vi på att tvätta och städa ur min bil. Den jäveln, saaben alltså, läcker olja och pappa ska väl ta den till verkstad snart. Då är det fina pluspoäng om den är tvättad oså :p 
 
När jag och Tyra kom hem slappade vi en stund och gick sedan till konsum och tillbaka. råkade få syn på en sådan hylla jag velat ha till barnens rum på köpochsälj för 50kr när vi satt och åt och det blev så pass att jag fick lämna maten och åka & köpa hyllan :D 
Har lite svårt för att veta vilka vägar man kan ta i den här staden nuförtiden och kan inte alla gator ordentligt så det slutade med att jag fick ta hyllan på vagnen och Tyra på höften och gå dit bilen var parkerad, typ 200m bort. Sedan fick jag inte plats med både vagnen och hyllan i bagaget så fick krångla in vagnen i baksätet. Haha alltså jag önskar nästan att någon hade filmat mig under den här halvtimmen :D 
 
Ooså hem och krångla ur allt. Men det blir bra! Ska köpa svarta lådor till så blir det kanon! 
 
Harald ringde via P förut och var förtvivlat ledsen :( jag VET att han var trött för han blir sådan hemma hos mig också, men jag kan fortfarande inte släppa känslan av att jag måste trösta honom. Får bli en lång kram imorgon ♡ 
 
 
En nybadad Tyra som fick gå loss på brorsans pussel när jag bytte möbler. 
 
Nu ska jag och min härliga magkatarr/dyspepsi gå och lägga oss :/ 
Tjing
 

Torsdag

Det hände en hel del i förmiddags, och ja, så tråkigt är mitt liv D
Först så fick jag upp ett "minne" på ett par vänner och genast när jag såg min barndomsvän föll polletten ned. Jag såg att jag hade tappat en följare på Instagram för ett tag sedan men kunde inte lista ut vem det var. Hon hade slutat följa mig och tagit bort mig från hennes, både Instagram och Facebook. Jaja, okej bye-bye! 🤷🏼‍♀️ 
Så märkligt när folk helt plötsligt slutar vara ens vän utan att något har hänt. Hon likt många andra är vänner jag delat några kapitel med förr, och jag är lite såndär att bara för att man inte umgås nu så behöver man inte säga upp kontakten. Sa senast idag (Instagram)-grattis till en vän som var min bästa vän när jag var typ 8år. Vi har aldrig umgåtts i vuxen ålder men vadårå. 
 
Mm sen (lämnade jag Harald på dagis och) gjorde jag min vanliga storhandling och det är alltid ett pussel att få hem allt från bilen, men vad löser inte jag ;) skrattade dock högt åt mig själv när jag stod utanför lägenhetsdörren med armarna fulla av Tyra och påsar, och trycker frenetiskt på "lås upp"-knappen.. på bilnyckeln :D haha
 
Sedan hade jag precis fått i Tyra mat när telefonen ringde. Yes, en liiiten jobbdörr på glänt! Inväntar nu intervjutid så håller tummarna.. 
 
Sen lade jag Tyra och mig själv fast i varsin säng och där ligger vi än :) Så skönt när hon sover ordentligt på vilan!
 
Snart kommer mamma på besök ♡ det blir en rolig överraskning för Harrymannen sen :) 
 
 

🎶

"Hur ska jag kunna glömma bort
Hur ska jag kunna glömma oss
Hur ska jag kunna börja om

och kunna ge hela mig till någon

 

Varje dag vid frukosten påminner mig om dig
Eftersom hon ärvde din ögon, ärvde dina ögon
dina ögon
För varje centimeter hon växer blir hon mer och mer lik dig
Det är så du håller i mig, så du håller i mig

 


Frågorna blir svårare varje år som går

Hon tittar upp på mig
Varför är det bara vi två
Varje dag vid frukosten har jag svårt att stå emot


Eftersom hon ärvde din ögon
ärvde dina ögon
dina ögon
För varje centimeter hon växer blir hon mer och mer lik dig
Det är så du håller i mig, så du håller i mig

 


Det är så du håller i mig även om jag inte vill det så du håller i mig
Nu har jag gått vidare varför kan du inte le för mig
Hoppas hon får sitt hjärta ifrån mig


Eftersom hon ärvde dina ögon, ärvde ögon

dina ögon
för varje centimeter hon växer blir hon mer och mer lik dig
Det är så du håller i mig, så du håller i mig"

 

 


Måndag

Fan fan fan faan! 
 
Jag minns att före barn förstod jag ingenting av det där med sömnbrist. Herregud det är väl inte så farligt. Men så kom Harald och sov aldrig mer än 2h de första 3månaderna. Och det var tortyr. Ni vet man hör skämt om att kasta ut ungen genom fönstret eller rymma hemifrån? Det är ungefär samma sak som att man blir ärlig på fyllan. Fan så många gånger jag tänkte under hans första tid att, nää jag vill inte mer?! 
Men så började han successivt att sova och nu kan jag inte minnas DEN sömnbristen. Däremot gnäller jag för minsta lilla här och det senaste veckan har jag inte fått sova särskilt bra. 
Och på dagarna är Tyra som en liten liten djävul. Hemskt humör! Hon har fortfarande bara en tand. Herregud när Harald var drygt 1år hade han fått massvis! 
Så jag vet ju anledningen till hennes humör och sömnbrist, men det hjälper inte.
 
Och ikväll har jag hållt humöret uppe. Lade henne tidigare för att slippa höra på henne (hon var också helt slut) och sedan såg Harald på Laban och jag läste godnattsaga. Så var det bara det lilla momentet kvar där han ska borsta tänderna och kissa före läggdags - och han börjar trotsa och sätta sig på tvären.
 
Och alltså jag förstår inte vad som händer, såhär i efterhand, men jag tappade det totalt. Och nu mår jag så jävla dåligt :( för jag skrek och sjönk till hans nivå och pja bara fullständigt gick loss, för att jag är helt slutkörd. 
Skickade honom i säng utan godnatt eller nånting. Vad är det för jäkla hemskt morsa :( 
 
Jag hatar verkligen när det blir såhär. Det var inte ens han som hade pushat mig till gränsen idag och ändå lyckades jag inte hålla mig i schack. 
 
Fan!
 
 

Fredag

 
Lagom tuff vecka snart slut. Nu längtar vi till imorgon, ut till stugan ♡☆♡ 
 

Onsdag

När jag hämtade Harald på dagis för några veckor sedan så frågade dom om han kan vara där varje dag istället för 3 dagar i veckan, för de tycker att han inte kommer in i gruppen ordentligt. Det högg ju till lite i mammahjärtat men självklart gick jag med på det. 
Idag hade vi utvecklingssamtal och då fick jag även frågan om jag skulle vara OK med att en specialpedagog kom och träffade Harald. Dom är oroliga och då blir ju jag också orolig. De menar på att han ligger lite efter i det sociala samspelet. Den förskoleläraren som jag pratade med blev positivt överraskad över att jag var så positiv men för mig är det inget konstigt. 
Jag ser det bara som att Om Harald behöver hjälp eller stöd så är det bäst att börja så tidigt som möjligt. 
 
Jag är inte så orolig men det är ändå en oroande känsla att ens barn inte riktigt följer normen. Men som sagt, jag känner ju honom så någon chock är det inte. 
Han har aldrig riktigt lekt med sina jämngamla kompisar, det är precis som att han inte förstår vad de pysslar med. Och jag har sett att han är likadan på dagis. 
 
Däremot så leker han bra med sin kusin Lova och storebror Samuel, om han inte leker själv. Jag tror att han snarare är före sig själv och därför hittar han inte något samspel med sina jämngamla. Sen vet jag inte om han är blyg eller vad det är, det finns definitivt något som är svårt att sätta fingret på. 
 
Men han har ju sina saker för sig. Nu har han börjat skriva och är ivrig till att lära sig klockan. 
 
Jag vill bara att han ska må bra och vara glad :) 
 
Han är världens finaste lillprins ♡ 
 
 

Måndag

Hallå! Redan November! Hoppas resten swishar förbi också ;) Nu längtar jag till julafton haha :) 
 
I lördags åkte jag och mamma till Varberg, checkade in på hotell och bara hade det såå mysigt! Vi gick en liten shoppingrunda och kikade på Varbergs fästning och sen gjorde vi oss iordning och gick ut och åt på en spännande restaurang med häftiga små rätter :) 
Både jag och mamma hade sovit kasst natten före så när vi ätit upp gick vi till hotellet igen och lade oss i sängen med Så Mycket Bättre på Tv:n. 
Och på söndagen blev det såklart mumsig hotellfrukost och efter det en promenad genom Varberg. 
Sen på vägen hem svängde vi in vid Tjolöholms slott också och kikade. 
 
Varit jättekul att se en stad jag inte sett förut och att bo på hotell och ju alltid nice :) extra mys med kvalitetstid med mamma ♡ 
 
Jag fick även tid till att tänka och reflektera och det resulterade i att jag sedan avslutade det jag och J hade. Herregud, en så snäll och ordentlig man! Men jag har inte fått de känslorna som jag borde vid det här laget och då kändes det inte rätt att fortsätta. På pappret var det helt perfekt, tänk om jag kunde fått tag på min nästa framtid så snabbt och lätt :D fantastisk mot både mig och mina barn ☆ men som sagt, är inte hjärtat med så går det inte. 
Just nu vill jag vara singel tills barnen är tonåringar haha. Sånt jäkla mäck att hitta tid/ork till dejt när man är småbarnsmamma! 
 
 

Fredag

Tjoho! Det som varit så långt borta sen bokning är nu här! Imorgon ska jag och min fina mamma iväg på äventyr :) jag kör och lämnar barnen till P på morgonen och sedan kör vi till Varberg och har ett mysdygn med shopping, hotell, sushi och så vidare. Det ska bli såå nice :)
 
Tycker för övrigt att det är ganska tungt in emellan. Många årsdagar och annat som pockar på. När jag pratar om det så tycker jag nästan uteslutande alltid synd om P. En sån loser på alla sätt! Och jag har alltid väldigt mycket ilska kring det hela. Men hur man än vrider det så var det i slutändan så att P föll för sin 15år yngre kollega och letade öppning för att få utlopp för de känslorna. Att jag inte bara fött vår dotter utan även haft en extremt traumatisk upplevelse efteråt var inget han kunde ta hänsyn till alls. Jag blev ju bortkastad helt enkelt. 
 
Och det är väl det som gör så ont just denna veckan. Hur jag låg ensam inlagd på Näl i flera dygn och så fort jag kom hem var det bortglömt. Noll förståelse för vad jag hade gått igenom. Både fysiskt och psykiskt. 
Sen användes det konstant emot mig.
 
Som om han hade haft det tufft sedan Tyra kom. Psch. Det är så konstigt för mig för det finns verkligen ingen ände på hur rått det var mot mig. Allt från de små detaljerna där han sms:ade med henne intill mig och låtsades som ingenting när jag blev misstänksam. Sånt som jag kommit på i efterhand. Hur jag kunde märka att något var off men trodde helhjärtat att det var pga att Tyra närmade sig 3månader och då är det bekant som värst i småbarnslivet. 
 
Pust. Ja det är ett jävla sår! Livet rullar på men såret har absolut inte läkt. 
Jag undrar just när det ska sluta göra ont. För jag har som sagt gått vidare, jag är på sätt och vis lyckligare här i Ua och på egen hand. Jag är fullt medveten om att jag inte bär någon skuld. Men det är väl det här att det inte går att förstå. Jag kommer ju aldrig att förstå tillvägagångssättet, även om jag förstår känslorna hos honom. 
 
Det var en klok själ som sa att detta kommer läka precis som allt annat som går sönder inom en. En fraktur är inte helt läkt förrän efter (~)2 år. Så jag får väl älta detta av och till ett tag till
:| :| :| 
 
Det är ju samma som när en nära dör eller typ, som när en syster säger upp all kontakt. Det tar tid. Men tiden läker alla sår. 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0